Ytterligare några kolteckningar

En av mina senaste bilder.

Det här är en av mina senaste bilder. (gjorde den i går kväll) Jag har använt olika sorters kol med olika svärta. För att få de svarta fälten så enormt svarta har jag byggt på med massor av lager av kol, och jag har fixerat med fixativ mellan varje lager.
Det är roligt att teckna med kol med den här tekniken. Förmodligen kommer jag att fortsätta att teckna stenar, hus och träd med den här tekniken. Det är ett så bra komplement till mina målningar som är mer abstrakta.

Utställningen är slut

Allt är nerplockat och två av målningarna har jag sålt.  Jag hoppas att de kommer att glädja sina nya ägare lång tid framöver.

Acrylmålning av Lena Ohlén. 23 x 23 cm. Såld

 

Acrylmålning av Lena Ohlén. 23 x 23 cm. Såld

Två bilder från utställningen

Dessa fotografier har inte bästa upplösningen men visar hur några av bilderna i min utställning ser ut.

Nysnö. 60 x 60 cm. Akrylmålning av  Lena Ohlén

Dimman lättar.60 x 60 cm. Akrylmålning av Lena Ohlén

Ny ateljé

Jag har flyttat från min lilla källarateljé till en stor ljus ateljé som jag delar med två andra. Det är så bra! Men det är längre dit, så jag får gratis motion när jag cyklar eller går.

Jag ställer ut mina målningar 15 okt - 15 nov i Galleri N här i Lund. Jag har fått två samtal med önskemål om att köpa en tavla. Det är roligt med positiv respons. Jag ska visa bilderna här när jag tagit ner utställningen.

Arbetet som bildlärare är roligt. Det är trevligt med ungdomar, men oj, vad de pratar!!!

Bibelpapper till collage - kul!

Collage med bibelpapper. Det är riktigt roligt att jobba med det papperet.

Inspirationsbilder och vad hände sen?

Collagekursen fortsättning: Svartvita bilder som jag skulle inspireras av för att göra egna collage i svartvitt med en färg.

...och här är mina första trevande försök. Jag har aldrig gjort något sådant här tidigare.

Det här var en rolig övning och jag gjorde bilder som jag aldrig skulle ha gjort alldeles utan anledning.

Plagiat?

Det här är en av de målningar som jag lämnade in till den jurybedömda utställningen i Landskrona konsthall. Och som inte kom med.

Min dotter ringde mig och berättade att hon läst om en konstnär som heter Anders Widoff som har målat rutiga köksdukar, med smutsfläckar och med solljus som kastar solfläckar på duken, precis som jag har gjort. Men han gjorde det i början av 1990-talet. Jag lovar, jag hade inte sett dem och jag har inte kopierat hans idé. Det blev nog bara så att jag gillade samma idé som han gjorde.

Men det känns inte så kul. Ganska säkert trodde juryn att jag kopierat hans idé. Suck!

Inget nytt under solen. Här är två av hans bilder som jag hittat på webben:
 
Och här är min andra bild:

Det här är den största bild jag någonsin börjat på. 140 x 90 cm. Jag försöker få fram den känslan jag upplevde när jag ser solljuset sila genom trädens lövverk. Men jag vill inte måla löven för då försvinner den där känslan som jag vill förmedla. Det är svårt.

Länge sedan

Jag försöker att måla så ofta jag kan. Och det har faktiskt blivit mycket mer målat sedan jag flyttade över hela den verksamheten till en hyrd källarlokal. Det bästa är att jag kan koncentrera mig på bildskapandet när jag är där.

Under sista månaden har jag fokuserat på att göra klara två målningar som jag har fått iväg till en jurybedömd utställning. En av dem är den rutiga målningen som jag visat tidigare. Det är bra träning att ladda upp inför jurybedömda utställningar och bli klar så att man kan skicka in bra konstverk. Jag är riktigt nöjd med det jag skickat in. Så det återstår att se vad juryn säger. Jag får vänta några veckor till. Men jag är beredd på att jag blir refuserad.
(Edit: Jag kom inte med. )

Om framtidens konstnärer

I dagens sydsvenskan läser jag en intervju med Annika Lidne som är expert på sociala medier och kulturekonomi. Hon tror att framtidens konstnärer är bra på att använda Internet som kontaktlänk med de kulturkonsumenter som den vänder sig till. Konstfack är inte den ultimata vägen till framgång menar hon, utan kanske hellre på en teknisk högskola. Och så måste man kunna använda sig av Internet för att marknadsföra sina alster. Att kunna webbdesign är ett måste.

Marknadsföring är viktig det visste jag men nu har jag fått det bekräftat. Men hon pekar på att konstnärer i framtiden måste bli mer kommersiella, och det är ju tvärs emot vad som är nu. Som jag har uppfattat det så är det i de flesta konstkretsar "fel" att vara kommersiell. Galleristerna får vara kommersiella, men konstnärerna får inte sälja sig själva. Men det finns undantag. Jag tycker att Ernst Billgren är en konstnär som visar framfötterna på det här området.

Jag inser att man måste ha något att visa upp, så jag ska ner i min källare idag igen.

Konst, konst, konst

Det är ett underbart väder och jag har använt tiden så effektivt idag. Först har jag målat några timmar, sedan har jag och "mannen i mitt liv" åkt och tittat på en massa konst. Det är ju inte allt man ser som man tycker om, men det finns guldkorn här och där.

Och så tänker jag på att jag själv skulle vilja visa upp det jag målar. Men jag har för lite att visa upp ännu. Idag när jag var i ateljén fick jag ytterligare idéer till hur jag ska slutföra en av de sista bilderna.

Men sen ska det göras, och det är inte alltid som det blir så som jag först tänkte. Ibland är jag för impulsiv, och ibland inte tillräckligt envis. Jag får ta till mig de tips som jag fick på målarkurs.

• "Jag måste "slita" med målningarna och inte ge upp för fort".
  
• Och "jag ska tänka efter FÖRE och bestämma vad jag vill ha för uttryck, sedan ska jag göra det. Inte bara måla på och se vad det blir".

Nu väntar god mat och några timmar innan dygnsvilan kommer smygande.

Vilka vyer!

Valö i bohuslän.

Målarkurs!!!

Tänka sig att jag ska åka till Gerlesborgskolan snart! Jag har ju varit där tidigare och vet att det är en bra skola där man får valuta för pengarna. Åååå vad jag längtar.

Och jag hoppas att den deppighet jag har känt sista tiden
ska släppa. Tänk att stress på jobbet (eller i allmänhet) kan göra sån skada och förlama tänkandet. Jag trodde ett tag att jag håller på att få alzheimers demens, men min läkare trodde inte det. Puh! En tillfällig "demens" p.g.a. stress går ju förhoppningsvis över.

Jag har förresten antagit en utmaning som jag tror också ska hjälpa mig upp ur den här sega förlamningen av hjärnan. Utmaningen går ut på att man ska fotografera 365 bilder på olika givna teman under 2009. Min hjärna behöver nog den gymnastiken som det ger att dagligen fundera på vad jag ser och om något av de teman som finns på listan passar in. Kolla gärna in på min andra bloggsida. Där finns också länkar till den svenska och engelska webbsidan som har inspirerat mig till detta. Kanske fler vill anta utmaningen.

Vinter i parken

Jag tycker att det var så fina mönster i grenverket när jag tittade upp mot himlen och såg träden underifrån.

Den här bilden fotograferade jag till en annan blogg som jag har. En utmaning att fotografera 365 bilder på ett år. Men jag tror att det intressanta mönstret i trädets silhuett, kanske kommer att dyka upp i någon av mina kommande målningar.

Idag har jag promenerat 5 km i rask takt i skogen. Det var ett underbart väder. Nära noll och blå himmel och snö på marken. Inte så vanligt här i Skåne.

Tulpaner - vårvinterns glädjespridare

De tulpaner som jag fått av mina arbetskamrater är underbart vackra, trots att de nästan har blommat över.

Jag försöker måla men...

...det går inte så bra

Jag har gett mig själv en uppgift att inspireras av en målning från 1625 som är gjord av konstnären Artemisia Gentileschi. Målningen heter Judit och hennes tjänarinna, och bilden beskriver två kvinnor som just begått ett mord och står i begrepp att fly från platsen.

Min bild är bara en första början. Själva temat i inspirationsbilden har jag svårt för, men just nu har jag svårt för det mesta, så jag får se vad det blir framöver. Förhoppningsvis några målningar som jag kan stå för.

Målar

Jag har hållit på med den här målningen ganska länge. Målat bakgrunden flera gånger, men jag tror att jag närmar mig det jag vill uttrycka.

Det är mörkt när jag åker buss till jobbet på morgonen. Regnet rinner över fönstret och bilar i mötande riktning ser jag bara som ljusfläckar.

Jag försöker mig på att göra målningar som skildrar min mamma. Det är svårt och jag vet inte riktigt vad det är jag vill visa.

Ny telefon med kamera

... som har roliga funktioner. Jag kommer att fortsätta att blogga direkt från telefonen.

Bilder

Idag har jag funderat mycket på mina bilder. Jag vill inte att bilder bara ska vara en avbildning av exakt det jag såg utan mer en bild av min känsla. Idag vill jag visa två bilder som är manipulerade på olika sätt. Den första är trippelexponerad och den andra har jag exponerat medan jag rörde kameran.

Bokskogen

Härligt med en ledig dag mitt i veckan. Vi har tagit en promenad i bokskogen som håller på och slå ut som mest. Upplevelsen av skogen är svår att beskriva. Jag fotograferade, men bilder blir så futtiga. Vad säger den här bilden om min upplevelse? Inte mycket.

Jag försökte istället experimentera för att komma åt den där speciella känslan som jag fick i skogen genom att överexponera en bild.

Dubbelexponerade foton

Söndag morgon. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur denna blogg ska se ut och hur jag ska använda den. Främst vill jag nog visa upp mina trevande försök att skapa bilder på olika sätt. Jag vill göra processen synlig, inte bara slutresultatet. Jag känner mig ganska ensam i den skapande processen, och har förhoppning om att få respons på det jag lägger ut.

Jag målar bilder med acrylfärg. Och jag fotograferar. De sista åren har jag experimenterat mycket med dubbelexponerade bilder, och även om det mesta är ganska dåliga bilder så tycker jag ändå att den tekniken har stora möjligheter. Jag har ofta fotograferat en rulle två gånger utan kontroll på vilka motiv som kommer över varandra. Jag vill utforska tekniken ytterligare. Den nya digitalkameran som jag köpt har en funktion som gör att jag kan dubbelexponera. Här är den första bildern som jag gjort med den funktionen. Inget mästerverk, men jag vill fortsätta att experimentera.

Den här bilden är så suddig att man inte ser vem personen på bilden är. Jag tycker att det är bra, för då blir personen mer symbolisk än om det vore en skarp bild.